Skötselråd kungspyton (Python regius)
Det här är ett skötselråd som tar upp skötseln av arten Kungspyton, Python regius. Amerikanska namn: Royal Ball Python, Ball Python. Europeiskt namn: Royal Python.
Ursprung:
Kungspytons lever i centrala och västra Afrika och de flesta kungspytons i fångenskap kommer ursprungligen ifrån Ghana eller Togo. De lever i savann, kalhygge och öppet landskap och trivs inte i tät skog. De är främst marklevande, men solar och rör sig även på låga grenar.
Utseende och beteende: Kungspytons tillhör släkten pyton-ormar och är medelstora och kvällsaktiva.
Kungspytons är mycket vackra med det typiska markerade pytonhuvudet, fläckig brun-gul kropp och ljus, nästan vit, mage. Unga kungspytons är ofta lite ljusare än vuxna.
Huvudet är välmarkerat och ungefär en tredjedel så stort som kroppen, det har även värmegropar runt munnen - ormen använder dem för att hitta sitt byte. Ögonen har inga ögonlock och ormen ser inte heller särskilt bra - som hos alla ormar. Öronen är innanför skinnet och ormen reagerar framför allt på vibrationer, man har tidigare trott att ormar var helt döva, men numera anser många att de kan höra, men rätt dåligt.
Tungan är lång och smal och tvådelad på slutet, ormen använder den för att lukta på luften och föremål, ormen kan känna lukten av en mus på mycket långt avstånd och de två tungspetsarna används för att känna av vilket håll lukten kommer ifrån.
Kungspytons är helt ofarliga och ogiftiga. De är vanligtvis mycket lugna och icke aggressiva ormar, som rullar ihop sig till en boll när de blir rädda (därav det amerikanska namnet) och gömmer huvudet.
De har små "sporrar" runt analöppningen, som ser ut som små taggar, både honor och hannar har dessa sporrar, de tros vara resterna av ben från när de blev ormar istället för ödlor. Man tror även att hannarna använder sporrarna till att stimulera honan vid parning.
Längd/Vikt:
En nykläckt kungspyton är 28-49 cm lång, vanligtvis runt 40-43 cm och väger 40-70 gram. De växer relativt snabbt, runt 30 cm om året och blir runt en meter inom tre år. De blir könsmogna vid 1,5-2,5 års ålder. Som vuxna blir de 110-150 cm långa, och väger runt 1,3-2,5 kilo. Honorna blir oftast längre och större, man har hittat kungspytons som varit 180 cm långa.
Kungspytons blir runt 20-30 år gamla, den äldsta man känner till blev över 47 år gammal och fanns på Philadelphia Zoo. Det är med andra ord ett stort projekt att skaffa en kungspyton och man bör tänka igenom om man vill ägna nästa 20-30 åren av sitt liv åt en orm.
Inköp:
Köp en kungspyton som är uppfödd i fångenskap! Köp aldrig en viltfångad. Viltfångade kungspytons matvägrar oftast mycket länge, har parasiter och har mycket svårt att vänja sig vid livet i fångenskap. Kungspytons är Cites-listade (appendix 2) så du bör få med ett intyg på att ormen är fångenskapsuppfödd, när du köper ormen.
Du kan köpa en kungspyton från en djuraffär, uppfödare, privat uppfödare, på ett expo, eller genom en annons från privatperson. Priset varierar mellan 700 och 2000 kronor. Köp inte den billigaste, utan försök hitta en försäljare som har friska djur, som ger dig ett intyg på att den är fångenskapsuppfödd och som kan svara på dina frågor. Ha alltid terrariet klart, inrett och med rätt värme innan du köper din orm! Det kan ta flera dagar att finjustera temperaturen.
Att titta på när du väljer orm:
Först och främst bör du se på omgivningen, verkar de andra djuren av samma försäljare friska, ser alla terrarium bra och fräscha ut?
* Titta inne i munnen på ormen, håll ormen bakom huvudet med din ena hand och dra försiktigt skinnet under käken bakåt, så munnen öppnas lite. Undvik ormar som har bubblor eller missfärgningar och beläggningar i och runt munnen.
* Ögonen ska vara klara och se friska ut. Är ormen på väg att ömsa bör båda ögonen vara lika grå/blå.
* Undersök hela kroppen på ormen, har ormen utbuktningar, insjunkningar eller liknande på kroppen är det ett tecken på brutna revben och andra skador. Kroppen ska vara slät och fin utan skador.
* Undersök undersidan av ormen, den ska vara ljus och fri från skadade fjäll, avföring eller kladd runt analöppningen.
* Leta efter fästingar eller kvalster, små prickar som knappt syns och som rör sig på ormen och på dina händer efter hantering. De kan synas runt ögonen och nosen. Du kan köpa en orm som har parasiter, men då måste du behandla ormen omedelbart efter inköpet - det kan ta tid och vara besvärligt och du måste vara helt säker på att ormen blir frisk innan du låter den bo med eventuella andra ormar.
Terrarium
Ett terrarie för en orm bör vara av helglas eller trä och glas och vara helt rymningssäkert. Ventilation bör finnas antingen i båda sidorna, eller längst ned framtill och högst upp baktill, ventilationshålen bör vara täckta med nät som sitter ordentligt fast. Terrariet bör ha skjutdörrar som alltid är låsta med ett terrarielås.
En kungspyton är rejält stark och kan buffa upp skjutdörrarna till ett terrarium, om de inte är låsta. Likaså kan de lätt trycka bort ett nättak som inte sitter fast ordentligt. Underskatta inte hur starka och skickliga de är.
Storlek:
Terrariet bör vara minst lika långt som ormens längd, hälften så djupt som ormens längd och 75% av ormens längd i höjd. Dvs 1x05x0,75 (LxDxH) gånger ormens längd, tänk på att ormen växer. Ett par kan leva på samma mått, ett par där den största ormen är 140 cm, bör med andra ord bo i ett terrarium som är minst 140x70x100 cm. Dessa mått är allmänt rekommenderade när det gäller kungspytons och är minimått i tex Tyskland.
(Det kan tyckas stort, i jämförelse med jordbruksverkets minimimått, men en kungspyton har en mycket kraftig kropp och tar därför upp en mycket större procent av bottenarean än tex en majsorm med motsvarande längd. Jordbruksverkets mått är alldeles för generella och alldeles för små. Dessutom ska vi aldrig glömma att de är minimimått.)
Baksidan och gärna en av sidorna, bör täckas så att ormen känner sig tryggare.
Inredning:
Gömställen: En kungspyton behöver flera gömställen. Du kan använda icke genomskinliga plastlådor med ingångshål, bitar av korkbark, eller upp och nedvända skålar, du kan göra egna gömställen av lera eller liknande, osv. Du får göra nya gömställen allteftersom ormen växer. Ormen bör få plats i boxen, men boxen ska bara vara lite större än ormen, så att han kan ligga och känna kanterna runt omkring sig med kroppen för att känna sig trygg.
Det behövs flera stycken gömställen i terrariet, ett i den varma delen där ormen kan ligga efter att ha ätit och smälta maten i värme i lugn och ro, ett i kalla delen av terrariet, och minst en fuktbox för att underlätta ömsning. Fuktboxen görs av en plastlåda eller liknande med ett väl tilltaget (och inte vasst) ingångshål. Inne i lådan har du någon form av fuktig botten, en svamp, wettextrasa eller fuktad mossa. Fukta lådan dagligen.
Gren: I terrariet bör det även finnas grenar, både horisontella och halvt vertikala grenar, gärna flera stycken och i olika tjocklekar. Sidenväxter eller äkta blommor gör både att terrariet blir vackrare och gör terrariet trevligare (ökad trygghet samt lite stimulans) för ormen.
Vattenskål: Det ska alltid finnas fräscht vatten i terrariet, vattenskålen bör vara så stor att ormen kan bada i den, med hela kroppen.
Stenar: Det bör finnas stenar eller liknande skrovliga föremål som ormen kan använda sig av när han ömsar.
Värme:
Ha alltid minst en termometer i terrariet, en digital inne-ute-termometer med en liten mätplupp samt med max- och mintemperatur är det bästa. Temperaturgradienten i terrariet bör ligga på 27-30 grader. En varmare solplats ska finnas på 32-36 grader, den varmare delen bör inte täcka mer än en tredjedel av terrariet.
På natten kan temperaturen sjunka till 23,9-26 om en varmare solplats finns tillgänglig även på natten. Tänk på att temperaturangivelserna gäller lufttemperaturer, om värmen ligger på 30 grader endast på värmemattan och det bara är 24-25 grader i luften, duger det inte. Placera inga lampor så att ormen kan komma åt dem och bränna sig.
En infraröd reptillampa som inte stör ormen kan vara bra att använda på natten för att få värmen att bli bra och för att kunna se ormen. Keramisk värmare och värmeatta är också ett bra alternativ. Använd inte värmestenar eller värmegrenar.
Ljus:
Du bör ha en lampa på dagtid, så att ormen får en bra dygnsrytm, och för att lättare få upp värmen. Du kan ha den på 12 timmar dag och 12 timmar natt. (Vissa anser att en fotoperiod är nödvändig, dvs 13-14 timmar dag på sommaren och 10-11 timmars dag på vintern, om man vill avla sina ormar. Dock är dygnsrytmen nästan identisk så nära ekvatorn, och inga bevis finns för detta.)
Du kan ställa lampan på att tändas tidigt på morgonen, så att den släcks vid 6 på kvällen och du kan njuta av att se ormen röra sig inne i terrariet på kvällen när du kommit hem från jobb/skola.
Substrat:
I början bör du ha din kungspyton på tidningspapper/hushållspapper. Det är då lätt att rengöra terrariet och lätt att se eventuella problem och sjukdomar hos ormen. Unga kungspytons kan även få i sig delar av substratet när de äter annars, och bör därför vara på papper.
När ormen har acklimatiserat sig eller växt till sig, kan du använda pinjebark eller täckbark som bottensubstrat, eller fortsätta med papper. Undersök ormen regelbundet och se till att ingen liten bit bark har fastnat i halsen eller munnen på den. Använd absolut inte ceder och se till att det inte finns bark från ceder inblandat i den bark du använder, undvik även pinjebark med stark lukt, ceder innehåller oljor som är giftiga för ormar. Använd inte: sand, grus, kattsand och hyvelspån kan bland annat orsaka sjukdomar och skada huden på en kungspyton.
Fuktighet: Luftfuktigheten i terrariet bör ligga på runt 50-60% och en fuktbox (se ovan ang. gömställen) ska alltid finnas tillgänglig och fuktad.
Föda:
Kungspytons är ökända för att matvägra. Detta gäller dock framför allt viltfångade exemplar som har matvägrat i upp till 22 månader (!) eller tills de svälter till döds. Vilda kungspytons äter inte samma föda som de möss vi ger i fångenskap och därför kan de vara svåra att "lära om". Fångenskapsuppfödda kungspytons har sällan dessa problem, och hos dem är den vanligaste anledningen till matvägran felaktig temperatur eller för mycket hantering.
Matning: Tänk på att mata ormen på kvällen, eftersom de är nattaktiva. Köp frysta möss, tina upp så många du behöver genom att lägga musen i en plastpåse och sänka den i varmt vatten, fyll på med varmt vatten då och då tills musen är helt upptinad och lite varm. Använd en metallpincett, tag musen i svansen och dingla med den inne i terrariet framför ormen, så hugger han den förmodligen direkt. Lägg annars in den i terrariet över natten. Äter ormen inte bytet bör det slängas nästa morgon, det kan inte användas igen. Hantera inte ormen det första dygnet efter matningen.
Mata alltid döda bytesdjur, en levande mus eller råtta kan skada ormen med sina vassa tänder, det finns fall där möss har dödat ormar.
Nykläckta och unga kungspytons: Nykläckta ungar äter oftast för första gången efter sin första ömsning, 1-2 veckor efter kläckningen. Unga kungspytons bör utfodras var 5:e till var 7:e dag. Nykläckta bör få en matbit i lämplig storlek - kroppen på musen bör vara lite mindre än ormens tjockaste del. I början äter de små musungar och sedan kan de börja äta större och större möss allteftersom de växer. Vid var tredje matning bör du pudra på ytterst lite reptilvitaminer.
Vuxna kungspytons: Här säger folk olika.
Alternativ 1: 2-3 matbitar som möss eller råttungar, var 12-20:e dag.
Alternativ 2: En större matbt, tex en liten råtta, eller en stor mus var 7-10 dag.
Vad som är rätt kan bara du besluta, växer ormen fortfarande någorlunda fort, eller rör sig mycket och därför inte riskerar att bli fet, mata en gång i veckan. Är ormen rejält stor och rund, kanske det räcker med var 12-15 dag. Var 20:e dag tycker jag låter sällan. Mer sällan än så rekommenderas inte.
Honor som är gravida eller precis har lagt en kull bör matas en gång i veckan. Mata hellre ett för litet byte än ett för stort, ormen kan bli rädd och börja matvägra om det fått ett för stort byte. Många anser att ett större byte (tex liten råtta) är bättre än två lite mindre (halvstora möss) för att det blir lättare för ormenat smälta ett byte än flera.
Fetma: Ett för litet terrarium och för mycket mat kan göra att ormen blir för fet. Tecken på fetma är uttänjt skinn, så att skinnet mellan fjällen syns, svårigheter för ormen att slingra ihop sig och veck i skinnet om ormen ligger stilla länge. Minska mängden mat långsamt.
Skötsel:
Varje dag får ormen nytt fräscht vatten att dricka. Ägaren bör även titta igenom terrariet lite snabbt (går att göra utifrån utan att störa ormen), kontrollera att ormen verkar må bra och att ingen avföring finns i terrariet. Avföring städas bort omedelbart så fort den upptäcks.
Det går bra att hantera ormen korta stunder 1-2 gånger i veckan, då försäkrar man sig om att ormen mår bra, och att den senaste ömsningen gick bra. Detta ska dock inte göras om ormen inte äter bra, eller precis när ormen är inköpt, ormen bör ha ätit minst fyra gånger i rad utan problem innan man hanterar dem direkt efter inköp, byte av terrarie eller annan form av stress.
En stressad kungspyton rullar antingen ihop sig till en boll eller försöker förtvivlat att fly från ägaren. Ormen kan även ställa sig i attackposition och/eller väsa hotfullt. De biter ytterst sällan, unga kungspytons är mer benägna att försöka attackera än äldre.
Tänk på att alltid låsa terrariet med ett terrarielås för att hindra ormen från att smita. Ibland kan glasen följa med lite när man stänger det, om låset sitter tajt, se då till att det inte bildas en springa där ormen kan ta sig ut. Ta för vana att kontrollera att dörrarna är ordentligt stängda innan du går ifrån terrariet.
Vanliga problem:
Ömsning: Då och då kommer ormen att bli matt i färgen, men det mest tydliga tecknet är att ögonen blir grumliga, de ser grå eller blåaktiga ut, kan se ut som kvicksilver, och några dagar senare börjar ormen ömsa. Huden glider av från nos till svanstipp och ormen buffar med nosen och trycker sig mot föremål för att få av sig huden.
Om ormen inte ömsar all hud i ett stycke, tyder det på att något är fel tex: för låg luftfuktighet, stress, matbrist, uttorkning. Behandling: Bada ormen, höj luftfuktigheten, se över temperaturen i terrariet. Se till att ögonen ömsas ordentligt.
Luftvägsinfektion: Håll utkik efter bubblor runt och i munnen, konstiga ljud och klickande när djuret andas. Ta ormen till veterinär.
Munröta: Håll utkik efter beläggningar och/eller missfärgningar inne i munnen. Ta ormen till veterinär.
Skador på fjällen: En orm som kan komma åt en varm lampa eller som bor för trångt och därför buffar med huvudet mot ventilationsnät, dörrar eller liknande, kan få skador på fjällen. Fjällen kan bli missfärgade eller se skrynkliga ut, i bästa fall ser ormen bra ut igen efter nästa ömsning, i värsta fall har den kvar skadorna för livet. Åtgärda omedelbart det som orsakad skadorna: större terrarium, bättre temperatur, sätt för så att ormen inte kan skada sig mot lampan.
Kvalster: Små svarta, röda eller bruna prickar som rör sig på ormen. Kvalstrens vita avföring kan synas runt huvudet och på kroppen på ormen. Kontakta din veterinär. Hygienen är viktig när ormen behandlas, terrariet måste städas ytterst noga varje dag, en idé är att ha två terrarium och flytta ormen mellan dem varje dag, de veckor ormen behandlas. Kvalster kan vara besvärliga att bli av med.
Respekt för omgivningen:
Ormskräck: Många människor har någon form av ormskräck. Vissa tycker bara att ormar är obehagliga och vill helst inte ta i en eller ha en själv, förmodligen ett genetiskt arv från förfäder som levde i närheten av farliga ormar. Andra är riktigt rädda för ormar och har fobier som inte är lätta att bota. Respektera alltid ormskräck. Många (om inte alla) som är riktigt rädda för ormar är det på grund av negativa minnen, någon välmenande förälder som skrämt barnet för ormar för att undvika huggormsbett, någon oansvarig ormägare som skrämt personen med en orm - idioti. Andra tycker bara att ormar är otrevliga och förstår inte hur folk kan ha ormar som husdjur. Gör ditt bästa för att:
1. Respektera ormskräck. Vifta aldrig med din orm i ansiktet på någon, ta inte ut ormen ur terrariet om du har någon som är rädd för ormar på besök, visa istället att det terrariet är ordentligt låst och att det inte finns något att oroa sig för.
2. Om du har besök av någon som bara är lite rädd för ormar, berätta saker om ormen (och visa om personen vill) kul detaljer, som sporrarna, värmegroparna på huvudet och annat, så att personen får ett positivt minne av en orm. Erbjud dig att ta fram ormen och visa upp den - men håll ormens huvud borta från personen. Kanske vågar han/hon klappa ormen försiktigt? Visa respekt.
Rymningar:
Se till att terrariet är rymningssäkert och ge inte ormen en chans att rymma. Om du åker någonstans med ormen - se till att du har den i en helt rymningssäker behållare. Då och då slarvar oansvariga ormägare med sina ormar vilket ger rubriker i tidningar och organisationer som vill förbjuda hållande av orm får ny fart. Ta ditt ansvar för att ge folk en positiv bild av ormar och ormhållning och se till att Du inte gör att ormägare återigen får negativ publicitet.
Myter om ormar:
* Att de aldrig dör. En mycket gammal myt som kom sig av att folk såg ormar som var alldeles grå och sedan nästa dag låg ett gammalt skinn på marken och ormen såg helt frisk ut.
* Att tungan är vass och kan stickas. Fel, ormens tunga känns knappt när den slickar på dig, den kittlar bara till lite som en fjäder.
* Att ormar är slemmiga. Ormar är inte klibbiga eller slemmiga, de är blanka på grund av de vackra fjällen och är helt lena och torra.
* Att ormar aldrig sover. Ormar blundar aldrig (på grund av att de inte har ögonlock) men de sover ändå.
* Att ormar är onda. En orm är inte mer ond än en katt, de jagar båda möss och fåglar eller hur?
